The Flying Aspidistra
onsdag, april 05, 2006
tisdag, februari 14, 2006
onsdag, januari 11, 2006
onsdag, september 21, 2005
onsdag, september 14, 2005
fredag, februari 25, 2005
Racist Spin from Down Under.
Ja... terrorhysterin håller i sig. Nu varnar Londons polischef, som också heter Blair, att terroristerna kan försöka upprepa succén från Madrid förra året. Men... i Madrid resulterade terroristattacken i ett maktskifte där den nya regeringen hade en politik mycket mer i linje med terroristernas önskemål. I Storbritannien skulle den effekten utebli: efter månader av taktiskt velande hann ju Tories uttrycka sitt stöd åt irakkriget lagom i tid till valet i Irak. Återstår då Liberal Democrats, som väl faktiskt i politiskt avseende ligger närmast Zapatero. Men de fick just sina lägsta noteringar på mycket länge, nu sedan Irakkriget hamnat i skymundan.
Fast å andra sidan: enligt en undersökning nyligen svarade 37 procent av väljarna att de inte röstar på Charles Kennedys parti men att de skulle göra så om partiet hade en chans att vinna i deras valkrets. Snacka om fångarnas dilemma alltså...
Men men. Med eller utan terroristattacker verkar det som att regeringen håller på att tappa mark. Tories har hämtat över en viss Lynton Crosby från Australien (där han hjälpt en annan Howard att vinna val) . Crosby har fått Tories att släppa tidigare hämningar och spela the race card helt och fullt. Mycket riktigt betalar det av sig i opinionen och gapet mellan de två största partierna är nu endast 2-3 procentenheter. Crosby har alltså fungerat som folkpartiets Johan Jakobsson. Så tvärtemot vad jag tidigare påstått ser valet ut att bli allt annat än en promenadseger för Labour. Framför allt är det ett lågt valdeltagande som hotar fälla regeringen.
Det finns dock en sak jag inte förstår. Om man vill vinna billiga opinionsmässiga framgångar genom att surfa på främlingsfientliga stämningar, vad behöver man överbetalda konsulter till? Jag har aldrig arbetat i något partihögkvarter, men jag kan tänka mig att det är ganska lätt att knåpa ihop främlingsfientliga utspel som får maxad uppmärksamhet i pressen. Så vad behövs Lynton Crosby och Johan Jakobsson till? Är deras roll att, precis som konsulterna i näringslivet, ge legitimitet åt åtgärder som ledningen vet är nödvändiga men fotfolket har svårt att acceptera? Eller är det för att de är särdeles bra på att utföra balansgången i gråzonen mellan främlingsfientlighet och rasism? Är det någon som vet? ¶ 2:15 em |
Fast å andra sidan: enligt en undersökning nyligen svarade 37 procent av väljarna att de inte röstar på Charles Kennedys parti men att de skulle göra så om partiet hade en chans att vinna i deras valkrets. Snacka om fångarnas dilemma alltså...
Men men. Med eller utan terroristattacker verkar det som att regeringen håller på att tappa mark. Tories har hämtat över en viss Lynton Crosby från Australien (där han hjälpt en annan Howard att vinna val) . Crosby har fått Tories att släppa tidigare hämningar och spela the race card helt och fullt. Mycket riktigt betalar det av sig i opinionen och gapet mellan de två största partierna är nu endast 2-3 procentenheter. Crosby har alltså fungerat som folkpartiets Johan Jakobsson. Så tvärtemot vad jag tidigare påstått ser valet ut att bli allt annat än en promenadseger för Labour. Framför allt är det ett lågt valdeltagande som hotar fälla regeringen.
Det finns dock en sak jag inte förstår. Om man vill vinna billiga opinionsmässiga framgångar genom att surfa på främlingsfientliga stämningar, vad behöver man överbetalda konsulter till? Jag har aldrig arbetat i något partihögkvarter, men jag kan tänka mig att det är ganska lätt att knåpa ihop främlingsfientliga utspel som får maxad uppmärksamhet i pressen. Så vad behövs Lynton Crosby och Johan Jakobsson till? Är deras roll att, precis som konsulterna i näringslivet, ge legitimitet åt åtgärder som ledningen vet är nödvändiga men fotfolket har svårt att acceptera? Eller är det för att de är särdeles bra på att utföra balansgången i gråzonen mellan främlingsfientlighet och rasism? Är det någon som vet? ¶ 2:15 em |
torsdag, februari 24, 2005
Blair 1 - Rättsstaten 0.
Hm... igår uttryckte jag en förhoppning att liberala bloggare skulle reagera på den brittiska regeringens nya terroristbekämpningsplaner. En som gjorde så heter Greger Hälltorp. Jag vet inte om Greger följde debatten i underhuset, men när han säger
är det oväntat likt det argument som Tony Blair faktiskt använde i debatten:
Det är inte alla som håller med om den devisen. Men för att piska upp lite hysteri lagom inför det kommande valet varnade Charles Clarke att det är mycket möjligt att terroristerna planerar en attack liknande den i Madrid förra året. Jag måste erkänna att jag själv i morse funderade på vilka försiktighetsåtgärder man bör vidta sista veckan före valet. Är det säkert att åka tunnelbana? Osv. Så nog fungerar skrämselpropagandan.
Förslaget mötte som väl är hårt motstånd såväl från oppositionen som inifrån Labours egna led. Ett flertal före detta Labour-ministrar, såsom Clare Short och Frank Dobson och förre utrikesministern Robin Cook, har uttryckt sitt ogillande. Kritiken var i vissa delar skoningslös. Ta till exempel Labours Brian Sedgemore:
Men tyvärr räcker inte detta eftersom Labour har tillräckligt mycket nyttiga idioter för att få igenom förslaget ändå. Omröstningen resulterade i 309 röster för och 233 emot.
Situationen är paradoxal, för nu är det snart bara det odemokratiska överhuset som kan rädda några av demokratins grundvalar. ¶ 9:47 fm |
Det enda tänkbara argumentet för den här typen av åtgärder är att man menar att
det är bättre att leva i en odemokratisk värld där inga terrordåd begås. Jag
håller inte med.
är det oväntat likt det argument som Tony Blair faktiskt använde i debatten:
There is no greater civil liberty than to live free from terrorist attack.
Det är inte alla som håller med om den devisen. Men för att piska upp lite hysteri lagom inför det kommande valet varnade Charles Clarke att det är mycket möjligt att terroristerna planerar en attack liknande den i Madrid förra året. Jag måste erkänna att jag själv i morse funderade på vilka försiktighetsåtgärder man bör vidta sista veckan före valet. Är det säkert att åka tunnelbana? Osv. Så nog fungerar skrämselpropagandan.
Förslaget mötte som väl är hårt motstånd såväl från oppositionen som inifrån Labours egna led. Ett flertal före detta Labour-ministrar, såsom Clare Short och Frank Dobson och förre utrikesministern Robin Cook, har uttryckt sitt ogillande. Kritiken var i vissa delar skoningslös. Ta till exempel Labours Brian Sedgemore:
Our debate is a grim reminder of how the Prime Minister and the Home Secretary
are betraying some of Labour's most cherished beliefs. It is truly terrifying to
think what these MPs will vote for next. I myself can only describe this as New
Labour's descent into Hell and Hell is not a place I want to be.
Men tyvärr räcker inte detta eftersom Labour har tillräckligt mycket nyttiga idioter för att få igenom förslaget ändå. Omröstningen resulterade i 309 röster för och 233 emot.
Situationen är paradoxal, för nu är det snart bara det odemokratiska överhuset som kan rädda några av demokratins grundvalar. ¶ 9:47 fm |
