Make Poverty History Den har väl knappast undgått någon, Bonos kampanj mot fattigdomen. Med ett hundratal kyrkor, välgörenhetsorganisationer och fackföreningar i ryggen har man utropat 2005 till året då historiska steg mot det slutgiltiga elimineranet av fattigsomen ska tas. Kampanjens agenda har tre huvudsakliga ingredienser: rättvis handel, skuldavskrivning och utökat bistånd.

Även den normalt skeptiska Economist håller med om att 2005 blir ett avgörande år i fattigdomsbekämpningen och nu går finansminister Gordon Brown ut och klargör att den brittiska regeringen har som mål att vara ett föredöme beträffande skuldavskrivning och utvecklingsbistånd. Ganska urvattnat, alltså. Och inte ett ord om rättvis handel, trots att internationell handel har gjort oerhört mycket mer för att bekämpa fattigdom i världen än biståndsinsatser och skuldavskrivningar. Men tur är kanske det. För som vanligt när det talas om "rättvis handel" menar Bono och hans polare minskad handel. Således vill man enligt hemsidan låta Mugabe och hans kolleger välja det utvecklingskoncept som passar det egna landets förutsättningar bäst, och det är tydligen inte alltid att ha en öppen ekonomi.

Fast vad ska man vänta sig från en organisation vars kampanjmetoder hör hemma på 70-talet? Som tror att Blair, Putin och Berlusconi är de avgörande makthavarna att ge sig på om man vill slå ett slag mot fattigdomen? Som anser att det bästa utövandet av konsumentmakt är att köpa ett löjligt vitt armband istället för att systematiskt gynna producenter i tredje världen?
  ¶ 12:29 em