"Other White" Jag hade igår min första arbetsdag som sanningssökare på Cass Business School, och under ett introduktionsmöte ville personalavdelningen att jag i traditionell engelsk anda skulle fylla i ett formulär med min rastillhörighet. Det slog mig att jag inte reflekterat särskilt mycket kring min rasidentitet (kanske på tiden att göra det nu, för det fall att folkpartiet vinner nästa riksdagsval - då gäller det att kunna visa att man inte bär på några fuskargener). Så vad svarar man? Arisk? Germansk? Jag hade tänkt föreslå detta men då majoriteten av de andra nyanställda var färgade eller svarta lät jag bli; kanske hade de kunnat bli förolämpade. Hur som helst erbjöd formuläret färdiga alternativ, men det hjälpte nu inte så mycket eftersom den som fyllt i "Other White" ombads att precisera. Den omtänksamma personalassistenten förklarade att jag skulle precisera med "European". Jaha, som om man som "other white" skulle kunna ha annat ursprung än europeiskt...

Nå, de närvarande HR-människorna underströk för mig att informationen skulle behandlas med diskretion och bara användas för goda syften, d v s forskning och liknande. Jag betvivlar inte detta. Men jag betvivlar att man kan komma till rätta med etnisk diskriminering genom att fokusera på människors rastillhörighet på det här sättet. Hur kan man få folk att sluta placera människor i fack genom att - placera dem i fack? Det finns två problem med detta. Det första är, som sagt, att man indirekt ger legitimitet åt diskrimineringen genom att antyda att etnicitet har ett förklaringsvärde i sig. Det andra är att man riskerar att informationen kommer i mindre nogräknade personers händer - som när två inkompetenta journalister (vid namn Claes Fürstenberg och Joakim Palmkvist) på Sydsvenskan i somras publicerade brottsstatistik nedbruten på nationalitet.

I värsta fall blir fokuseringen på etnicitet en ren dimridå som gör det svårare att komma åt de underliggande problemen. Som t ex i en bok jag just läser på det sexiga ämnet sjukvårdspolitik, Comparative Health Policy av Robert Blank och Viola Burau. Där menar de två författarna på fullaste allvar att det faktum att svarta i USA har sämre hälsa än genomsnittet är en effekt av deras rastillhörighet. Jaha, då finns det ju ett skäl mindre att gör något åt att de svarta har sämre villkor i samhället på snart sagt alla områden...
  ¶ 8:46 fm