onsdag, januari 19, 2005
Konsten att vinna ett val.
20 miljoner pund. Så mycket anser sig Labour behöva för att kunna övertyga britterna om att än gång ge sitt förtroende åt Tony Blair i årets val (sannolikt den 5 maj). Detta är betydligt mer än de 11 miljoner man gjorde av med sist det begav sig, 2001. Man satsar den här gången på att hålla sig på samma nivå som Tories, som redan skrapat ihop 17 miljoner - delvis från den svenske förpackningskungen Hans Rausing. Inte hade man trott att man med frukostfilen faktiskt gav sitt stöd åt Eurofobi och skattesänkningar i Storbritannien. Globaliseringens vägar äro outgrundliga.
Men varför är Labour så nervösa? Man har under mandatperioden redan ridit ut alla tänkbara stormar - framför allt då lögnerna i samband med Irakkriget - och har ändå ett bekvämt försprång i opinionen. Ingenting kommer att hända under de få månader som nu återstår som kan ändra på detta. Så för spänningens skull vore det faktiskt bättre om Labour ställde in valkampankjen helt.
Men annars... låter inte 20 miljoner pund ganska futtigt? Hur ser det ut i Sverige? Jo, tack vare riksdagsledamoten Carl B Hamiltons enträgna arbete vet vi att LOs stöd till sossarna i senaste valrörelsen uppgick till 75-85 miljoner kronor. Därutöver ställer LO personal till förfogande så att det totala värdet på LOs insatser kan beräknas till omkring en halv miljard kronor.
Räknar man lite på detta kommer man fram till att Labours planerade kampanjbudget uppgår till mindre än fem kronor per invånare (och alltså något mer per väljare) medan LOs kontantstöd utgör 10 kronor per invånare (och det totala stödet omkring 55 kronor). Därutöver torde SAP ha andra finansiärer än LO.
Återspeglar denna diskrepans bara att Storbritannien har majoritetsval medan de i Sverige är proportionella? Eller att vi i Sverige har kommun- och landstingsval samtidigt? Tveksamt. För det första borde regeringsmakten vara värd lika mycket på båda håll. Dessutom är Storbritannien en mycket mer centraliserad stat än Sverige, så den som har makten i Whitehall har lite mer att säga till om än motsvarande i Rosenbad.
Återstår möjligheten att svenska valkampanjer är överdimensionerade.
¶ 9:56 fm
Men varför är Labour så nervösa? Man har under mandatperioden redan ridit ut alla tänkbara stormar - framför allt då lögnerna i samband med Irakkriget - och har ändå ett bekvämt försprång i opinionen. Ingenting kommer att hända under de få månader som nu återstår som kan ändra på detta. Så för spänningens skull vore det faktiskt bättre om Labour ställde in valkampankjen helt.
Men annars... låter inte 20 miljoner pund ganska futtigt? Hur ser det ut i Sverige? Jo, tack vare riksdagsledamoten Carl B Hamiltons enträgna arbete vet vi att LOs stöd till sossarna i senaste valrörelsen uppgick till 75-85 miljoner kronor. Därutöver ställer LO personal till förfogande så att det totala värdet på LOs insatser kan beräknas till omkring en halv miljard kronor.
Räknar man lite på detta kommer man fram till att Labours planerade kampanjbudget uppgår till mindre än fem kronor per invånare (och alltså något mer per väljare) medan LOs kontantstöd utgör 10 kronor per invånare (och det totala stödet omkring 55 kronor). Därutöver torde SAP ha andra finansiärer än LO.
Återspeglar denna diskrepans bara att Storbritannien har majoritetsval medan de i Sverige är proportionella? Eller att vi i Sverige har kommun- och landstingsval samtidigt? Tveksamt. För det första borde regeringsmakten vara värd lika mycket på båda håll. Dessutom är Storbritannien en mycket mer centraliserad stat än Sverige, så den som har makten i Whitehall har lite mer att säga till om än motsvarande i Rosenbad.
Återstår möjligheten att svenska valkampanjer är överdimensionerade.
¶ 9:56 fm
