lördag, januari 15, 2005
Saknar du argument? Gör en undersökning!
Som jag skrivit tidigare, de empiriska beläggen för att höga skatter sänker tillväxten är väldigt svaga. Inget annat är att vänta, eftersom en modern stat driver in många olika sorters skatter, alla med olika syften. Vissa används i det uttalade syftet att öka den ekonomiska effektiviteten (som t ex miljöskatter och socialförsäkringar), andra torde vara neutrala i det avseendet (som t ex fastighetsskatten) medan åter andra (som t ex moms och inkomstskatter) tenderar att införa snedvridningar i ekonomin som är skadliga för välståndet och eventuellt också tillväxten.
Det finns förvisso en utbredd konsensus att Sveriges fall i välståndsligan mellan tidigt 70-tal och tidigt 90-tal förmodligen är att tillskriva landets avvikande ekonomiska politik under den tiden. Fast Sverige avvek ju under den perioden på fler områden än skatterna; dessutom var det väl skattesystemets struktur med perversa marginalskatter snarare än skattetrycket i sig som var problemet. Många av problemen har sedan rättats till och dessutom återgick Sverige till att vara ett 'normalt' västerländskt land i ekonomisk-politiskt hänseende i och med socialdemokraternas systemskifte kring 1990.
Men en av världshistoriens främsta experter på politisk propaganda lär oss att om en lögn upprepas tillräckligt ofta kommer den att uppfattas som sanning. Och det är väl detta som Timbro med Johnny Munkhammar i spetsen åstundar när man aldrig upphör att föra fram två påståenden som förmodligen var sanna för 10-15 år sedan men som sedan dess saknar giltighet, nämligen: a) Sverige halkar efter i BNP per capita och b) detta beror på den svenska modellen. Nu senast presenterar Munkhammar en hemmagjord undersökning som "visar" att de länder som tilltagit ekonomisk frihet under perioden 1996-2003 också har förbättrat sin relativa position i BNP per capita.
Det vore ju rätt anmärkningsvärt om ett tämligen godtyckligt skapat index skulle kunna förklara ländernas tillväxt på det här viset. Därför får man lust att fråga Munkhammar: har han testat om resultatet är robust för valet av tidsperiod och för valet av länder? Har han kontrollerat för systematiska skillnader mellan länderna, samt för skillnader i initial BNP per capita (då vi vet att länder förväntas konvergera)? Har han kontrollerat för omvänd kausalitet och autokorrelation?
Tror inte det. Fast det innebär ju också att hans observationer är ren spekulation. Inget fel i det, jag brukar själv spekulera ibland. Fast då ska man vara tydlig med det och inte försöka sälja sina åsikter som om de vore forskningsresultat. Med sin brist på intellektuell hederlighet gör Munkhammar sina syften en stor otjänst. Folk är nämligen inte så korkade som Munkhammar tror. De genomskådar hans bluff.
Fast i Sverige har ju politisk propaganda förklädd till forskning blivit en industri. Ett gäng skojare med rudimentära kunskaper i ekonometri producerar "forskning" på löpande band som ska visa att det på grund av välfärdsstaten går utför för Sverige i alla tänkbara avseenden. Dessa "forskningsresultat" prånglas sedan ut till folket genom Munkhammars och hans polares försorg. Tyvärr är det ingen med ärligare syften som hinner och orkar ta debatten och visa på bristerna i analysen. Okej, i Ekonomisk Debatt vederläggs de ibland, men vad hjälper det när rapporterna som sågas har smällts upp på DN-Debatt?
Så mycket trevligare då att följa den ekonomisk-politiska debatten i andra länder. Där har nationalekonomernas anseende inte solkats av mindre seriösa konsulter på detta vis. Jag läser till exempel i senaste Die Zeit att fem nationalekonomer bjudits in att ge förslag på ekonomisk-politiska reformer som vore önskvärda och genomförbara under 2005. Det är inga ideologiskt färgade utopier som presenteras, utan snarare förslag som är väl förankrade i nationalekonomisk forskning. Eller bristen på sådan. Jutta Allmendinger, direktör för Institutet för Arbetsmarknadsforskning i Nürnberg föreslår till exempel att det bör experimenteras mer i arbetsmarknadspolitiken så att vi får större klarhet i vilka program som har effekt och vilka som inte har det.
Jag frågade härförleden en tysk kollega om varför Tyskland förskonats från utredningsskojare av svensk typ. Han menade att det har sin förklaring i att utbildningen i nationalekonomi vid tyska universitet är så usel att man inte ens efter fem års studier kan köra en normal regression. Så det kanske är dags att avskaffa ekonometrikurserna i grundutbildningen i nationalekonomi? Tål att tänkas på...
¶ 5:46 em
Det finns förvisso en utbredd konsensus att Sveriges fall i välståndsligan mellan tidigt 70-tal och tidigt 90-tal förmodligen är att tillskriva landets avvikande ekonomiska politik under den tiden. Fast Sverige avvek ju under den perioden på fler områden än skatterna; dessutom var det väl skattesystemets struktur med perversa marginalskatter snarare än skattetrycket i sig som var problemet. Många av problemen har sedan rättats till och dessutom återgick Sverige till att vara ett 'normalt' västerländskt land i ekonomisk-politiskt hänseende i och med socialdemokraternas systemskifte kring 1990.
Men en av världshistoriens främsta experter på politisk propaganda lär oss att om en lögn upprepas tillräckligt ofta kommer den att uppfattas som sanning. Och det är väl detta som Timbro med Johnny Munkhammar i spetsen åstundar när man aldrig upphör att föra fram två påståenden som förmodligen var sanna för 10-15 år sedan men som sedan dess saknar giltighet, nämligen: a) Sverige halkar efter i BNP per capita och b) detta beror på den svenska modellen. Nu senast presenterar Munkhammar en hemmagjord undersökning som "visar" att de länder som tilltagit ekonomisk frihet under perioden 1996-2003 också har förbättrat sin relativa position i BNP per capita.
Det vore ju rätt anmärkningsvärt om ett tämligen godtyckligt skapat index skulle kunna förklara ländernas tillväxt på det här viset. Därför får man lust att fråga Munkhammar: har han testat om resultatet är robust för valet av tidsperiod och för valet av länder? Har han kontrollerat för systematiska skillnader mellan länderna, samt för skillnader i initial BNP per capita (då vi vet att länder förväntas konvergera)? Har han kontrollerat för omvänd kausalitet och autokorrelation?
Tror inte det. Fast det innebär ju också att hans observationer är ren spekulation. Inget fel i det, jag brukar själv spekulera ibland. Fast då ska man vara tydlig med det och inte försöka sälja sina åsikter som om de vore forskningsresultat. Med sin brist på intellektuell hederlighet gör Munkhammar sina syften en stor otjänst. Folk är nämligen inte så korkade som Munkhammar tror. De genomskådar hans bluff.
Fast i Sverige har ju politisk propaganda förklädd till forskning blivit en industri. Ett gäng skojare med rudimentära kunskaper i ekonometri producerar "forskning" på löpande band som ska visa att det på grund av välfärdsstaten går utför för Sverige i alla tänkbara avseenden. Dessa "forskningsresultat" prånglas sedan ut till folket genom Munkhammars och hans polares försorg. Tyvärr är det ingen med ärligare syften som hinner och orkar ta debatten och visa på bristerna i analysen. Okej, i Ekonomisk Debatt vederläggs de ibland, men vad hjälper det när rapporterna som sågas har smällts upp på DN-Debatt?
Så mycket trevligare då att följa den ekonomisk-politiska debatten i andra länder. Där har nationalekonomernas anseende inte solkats av mindre seriösa konsulter på detta vis. Jag läser till exempel i senaste Die Zeit att fem nationalekonomer bjudits in att ge förslag på ekonomisk-politiska reformer som vore önskvärda och genomförbara under 2005. Det är inga ideologiskt färgade utopier som presenteras, utan snarare förslag som är väl förankrade i nationalekonomisk forskning. Eller bristen på sådan. Jutta Allmendinger, direktör för Institutet för Arbetsmarknadsforskning i Nürnberg föreslår till exempel att det bör experimenteras mer i arbetsmarknadspolitiken så att vi får större klarhet i vilka program som har effekt och vilka som inte har det.
Jag frågade härförleden en tysk kollega om varför Tyskland förskonats från utredningsskojare av svensk typ. Han menade att det har sin förklaring i att utbildningen i nationalekonomi vid tyska universitet är så usel att man inte ens efter fem års studier kan köra en normal regression. Så det kanske är dags att avskaffa ekonometrikurserna i grundutbildningen i nationalekonomi? Tål att tänkas på...
¶ 5:46 em
