Budgivning i rasism.
Storbritannien mottar varje år cirka 500.000 invandrare från icke-EU-länder. Drygt 300.000 av dem är studenter och resten är människor som liksom undertecknad kommer hit för att arbeta. Studenterna inbringar därmed varje år omkring
5 miljarder pund i avgifter, medan det är oklart hur mycket den invandrande arbetskraften bidrar med. Själv betalar jag betydligt mer i skatt än jag hade trott; det fanns uppenbarligen en del som Thatcher inte hann med.
Det är oklart i vilken mån den makalösa ekonomiska utvecklingen (längst period av tillväxt på 200 år om man får tro Labours valaffischer) är att tillskriva invandrarna. Förmodligen får man på så vis bort en och annan flaskhals som annars hade lagt hinder för tillväxten. Men det är alldeles uppenbart att landets universitet för länge sedan hade varit lika bankrutta - akademiskt och ekonomiskt - som sina motsvarigheter i Tyskland, om det inte hade varit för alla betalande icke-europeiska studenter. Samma sak gäller sjukvårdssystemet NHS som hade kollapsat direkt om det inte hade varit för all personal - alltifrån läkare till städare - som tjänstgör i landet.
Man tycker därför att den försiktigt startande valkampanjen borde handla om hur man kan garantera att folk fortsätter att komma. Men nej. Tories presenterade för en tid sedan sin migrationspolitik, som bl a krävde att Storbritannien säger upp Genevekonventionen från 1951. Igår var det Labours tur att försöka leva upp till tabloidtidningarnas ständiga krav på hårdare tag. Med en ambitiös femårsplan ska problemet (vilket problem?) hanteras.
Det var emellertid oklart i vilken mån Labour ansåg att problemet är allmänhetens orealistiska uppfattningar om hur systemet faktiskt fungerar, eller själva systemet. Men reformeras ska det. Inrikesministern
Charles Clarke presenterade ett program som innebär att ett poängsystem införs för arbetskraftsinvandringen. Fortsättningsvis ska invandrare delas in i fyra olika klasser, beroende på vilken kompetens de för med sig. Framför allt vill man minska möjligheterna för
okvalificerad icke-europeisk arbetskraft att ta sig in i landet.
Rasism! utropar the
Observer:
Turning immigrants into second-class citizens will inflame racial tension; the
proposed rules do not target white immigrants, from the US or the EU for
example. Labour should be exposing those who call for tighter rules for what
they are - racists. Leadership could change the climate of opinion, and lead us
away from what we know are our worst instincts. Instead, in a state of funk,
Labour's leaders try to outbid the Opposition. They should be ashamed.
Jag håller bara delvis med om detta. Visst, poängsystemet är helgalet och Labours flört med främlingsfientliga väljare är osmaklig. Men. Om vi även fortsättningsvis kommer att ha horder med svenskar och andra européer som tar skitjobb i London och har boendeförhållanden som skulle vålla ramaskrin om det hade varit invandrarfamiljer i Rosengård - medan icke-europeiska invandrare är akademiker och läkare: vilka är det då som blir en diskriminerad underklass? Okej, jämförelsen haltar, men som anställd vid ett engelskt universitet kan man inte låta bli att fundera vad som kommer att hända om en generation, när invandrare kommer att dominera den brittiska akademin på alla nivåer.
Tja, kanske får vi då åtminstone en mer anständig debatt, där det inte bara är det lilla insignifikanta oppositionspartiet som i debatten pekar på invandringens förtjänster för det brittiska samhället.
Mark Oaten, liberaldemokraternas talesman:
The two old parties are locked in a bidding war on asylum and immigration which
is getting out of hand. The Liberal Democrats will continue to speak up for the
economic benefits that migrants bring and the need for genuine asylum seekers to
be made welcome. We would base immigration quotas on an independent economic
assessment on the number of migrant workers, not arbitrary targets. On asylum,
we would take the assessment system away from the Home Office, who have a track
record of poor decisions and long delays, and create a new independent agency.
Okej, det är inte klockren liberalism men betydligt bättre än vad de båda andra lyckas prestera. Men det sorgliga i sammanhanget är dock att Labours populism lönar sig. Partiet noterar idag sina
högsta nivåer i opinionen på mycket länge, medan Liberal Democrats oväntat störtdyker. Suck. Och Tories? För dem är det
förtal att påpeka att de är chanslösa i årets val.