Fox Hunt Ban
Idag upphör en månghundraårig tradition i Storbritannien. Eller åtminstone blir den
olaglig. Labour har nämligen infriat ett löfte från 1997 om att förbjuda den traditionella sporten att jaga räv med hundar. Efter en rad turer och konstitutionella spörsmål har man alltså äntligen lyckats kasta detta köttben åt partiets vänsterflygel. Vem ska nu kunna komma och säga att Labour svikit sina ideal? Man har ju satt punkt för en av den brittiska överklassens mest smaklösa excesser.
Eller har man det? Den nya lagen kommer bli väldigt
svår att tillämpa. Det är ju fortfarande tillåtet att jaga räv med hundar, så länge man inte låter hundarna döda rävarna. Om hundarna likväl ger sig på räven ifråga måste polisen kunna bevisa att det inte skedde av misstag, utan att det var jägarnas uppsåt. Jag är sannerligen ingen expert på jakt, men jag föreställer mig att det kan bli lite trixigt. De olika djurrättsgrupper som kampanjat för den nya lagen lovar dock att de ska fortsätta hålla koll på jägarna och bistå polisen i dess nya uppgift. Ironiskt nog får alltså polisen byta spår från att bevaka aktivisterna till att bevaka jägarna.
Men för mig är den avgörande frågan inte lagens genomförbarhet utan dess syfte. Vad är poängen? I den
massiva rapportering som gjorts kring lagens ikraftträdande har denna fråga lyst med sin frånvaro. Mina brittiska vänner, som över lag stöder lagen, kommer med argument som "det är avskyvärt att människor ägnar sig åt en så bestialisk sport". Kan man tycka, men ett fritt och demokratiskt samhälle bygger faktiskt på att man inte kriminaliserar allt som är avskyvärt eller smaklöst.
Men det handlar nog inte så mycket om rävarnas välbefinnande utan mer om en klasskonflikt. Precis som rävjaktsdebatten är ett rött skynke för den brittiska överklassen, är fastighetsskatten en aldrig sinande källa till irritation för dess svenska motsvarighet. Som en vanlig Svensson kan man i båda fallen ha svårt att känna sympati med, eller ens förståelse för, överklassens vrede. Men det finns en avgörande skillnad. Det finns goda skäl att omfördela överklassens resurser till de som har det sämre ställt, framför allt med en skatt som inte har några snedvridande effekter. Men om det roar överklassen att skicka sina hundar på stackars oskyldiga rävar, bör de faktiskt vara i sin fulla rätt att göra det.