fredag, februari 25, 2005
Racist Spin from Down Under.
Ja... terrorhysterin håller i sig. Nu varnar Londons polischef, som också heter Blair, att terroristerna kan försöka upprepa succén från Madrid förra året. Men... i Madrid resulterade terroristattacken i ett maktskifte där den nya regeringen hade en politik mycket mer i linje med terroristernas önskemål. I Storbritannien skulle den effekten utebli: efter månader av taktiskt velande hann ju Tories uttrycka sitt stöd åt irakkriget lagom i tid till valet i Irak. Återstår då Liberal Democrats, som väl faktiskt i politiskt avseende ligger närmast Zapatero. Men de fick just sina lägsta noteringar på mycket länge, nu sedan Irakkriget hamnat i skymundan.
Fast å andra sidan: enligt en undersökning nyligen svarade 37 procent av väljarna att de inte röstar på Charles Kennedys parti men att de skulle göra så om partiet hade en chans att vinna i deras valkrets. Snacka om fångarnas dilemma alltså...
Men men. Med eller utan terroristattacker verkar det som att regeringen håller på att tappa mark. Tories har hämtat över en viss Lynton Crosby från Australien (där han hjälpt en annan Howard att vinna val) . Crosby har fått Tories att släppa tidigare hämningar och spela the race card helt och fullt. Mycket riktigt betalar det av sig i opinionen och gapet mellan de två största partierna är nu endast 2-3 procentenheter. Crosby har alltså fungerat som folkpartiets Johan Jakobsson. Så tvärtemot vad jag tidigare påstått ser valet ut att bli allt annat än en promenadseger för Labour. Framför allt är det ett lågt valdeltagande som hotar fälla regeringen.
Det finns dock en sak jag inte förstår. Om man vill vinna billiga opinionsmässiga framgångar genom att surfa på främlingsfientliga stämningar, vad behöver man överbetalda konsulter till? Jag har aldrig arbetat i något partihögkvarter, men jag kan tänka mig att det är ganska lätt att knåpa ihop främlingsfientliga utspel som får maxad uppmärksamhet i pressen. Så vad behövs Lynton Crosby och Johan Jakobsson till? Är deras roll att, precis som konsulterna i näringslivet, ge legitimitet åt åtgärder som ledningen vet är nödvändiga men fotfolket har svårt att acceptera? Eller är det för att de är särdeles bra på att utföra balansgången i gråzonen mellan främlingsfientlighet och rasism? Är det någon som vet? ¶ 2:15 em
Fast å andra sidan: enligt en undersökning nyligen svarade 37 procent av väljarna att de inte röstar på Charles Kennedys parti men att de skulle göra så om partiet hade en chans att vinna i deras valkrets. Snacka om fångarnas dilemma alltså...
Men men. Med eller utan terroristattacker verkar det som att regeringen håller på att tappa mark. Tories har hämtat över en viss Lynton Crosby från Australien (där han hjälpt en annan Howard att vinna val) . Crosby har fått Tories att släppa tidigare hämningar och spela the race card helt och fullt. Mycket riktigt betalar det av sig i opinionen och gapet mellan de två största partierna är nu endast 2-3 procentenheter. Crosby har alltså fungerat som folkpartiets Johan Jakobsson. Så tvärtemot vad jag tidigare påstått ser valet ut att bli allt annat än en promenadseger för Labour. Framför allt är det ett lågt valdeltagande som hotar fälla regeringen.
Det finns dock en sak jag inte förstår. Om man vill vinna billiga opinionsmässiga framgångar genom att surfa på främlingsfientliga stämningar, vad behöver man överbetalda konsulter till? Jag har aldrig arbetat i något partihögkvarter, men jag kan tänka mig att det är ganska lätt att knåpa ihop främlingsfientliga utspel som får maxad uppmärksamhet i pressen. Så vad behövs Lynton Crosby och Johan Jakobsson till? Är deras roll att, precis som konsulterna i näringslivet, ge legitimitet åt åtgärder som ledningen vet är nödvändiga men fotfolket har svårt att acceptera? Eller är det för att de är särdeles bra på att utföra balansgången i gråzonen mellan främlingsfientlighet och rasism? Är det någon som vet? ¶ 2:15 em
